Bildningsbyrån

Åke Hodell utbildar sig till stridspilot under andra världskriget, men efter en dramatisk flygkrasch 1941 tar livet en ny riktning. Under den långa vägen tillbaka börjar han omvärdera både sig själv och sin syn på världen. Han blir poet, författare, förläggare, text-ljud-kompositör och multikonstnär – en central gestalt i det svenska avantgardet. Genom språk, ljud och upprepning gör han motstånd mot militarism, kolonialism och auktoriteter.

Sonja Åkesson skildrade folkhemmets baksida – köksgolv, äktenskap, klass och ensamhet. Med svart humor och vardagsnära språk förnyade hon svensk poesi. Hon slog igenom på 1960-talet med diktsamlingen Husfrid, där "Äktenskapsfrågan I–II" ingår. Dikten blev en feministisk klassiker och en del av Sveriges kulturkanon. Sonja Åkesson dog 1977, men hennes texter lever vidare och fortsätter att beröra nya generationer.

Martha Gellhorn var en av 1900-takets mest inflytelserika krigskorrespondenter. Hon rapporterade från några av världens största konflikter, från spanska inbördeskriget till landstigningen i Normandie under andra världskriget. I stället för att skildra strategi och militära framgångar skildrade hon hur kriget drabbade civila. Hon skrev om människor på flykt, barn på sjukhus och samhällen i spillror. Martha Gellhorn trotsade både militära restriktioner och sin make Ernest Hemingway för att nå frontlinjen. Hennes direkta och osentimentala stil kom att forma modern krigsjournalistik.

En dag får den amerikanska biologen Rachel Carson ett brev från en vän som berättar att det ligger fullt med döda fåglar i trädgården. Marken har besprutats med bekämpningsmedlet DDT. Kan det finnas ett samband? Med boken "Tyst vår", utgiven 1962, visar Rachel Carson att svaret är ja. Bekämpningsmedel skadar inte bara insekter utan även andra djur och människor. Boken förändrar lagstiftningen i USA och blir startskottet till den moderna miljörörelsen. Men Rachel Carson får också svidande kritik från kemiindustrin. Programmet är en bearbetad version från 2018.

Wilhelmina von Hallwyl samlade på allt från konsthistoriska dyrgripar till toapapper. Till och med hennes största livstrauma finns katalogiserat lika neutralt och noggrant som hennes övriga 50 000 sparade föremål. För att hon skulle få plats med sina samlingar byggdes ett så kallat privatpalats på Hamngatan i Stockholm: över 40 rum och 2 000 kvadratmeter. Efter hennes död blev det till Hallwylska museet, som öppnade 1938.